MCP står för Model Context Protocol och är en öppen standard för hur en AI-assistent kopplas mot ett system. Systemet kör en MCP-server som beskriver sina verktyg, och assistenten anropar dem när den behöver något.
Problemet protokollet löser är gammalt och tråkigt: varje AI-klient hade sitt eget sätt att prata med omvärlden, så en koppling mot ett affärssystem fick byggas om för varje klient. MCP gör den delen till en standard. Systemet publicerar en gång vad som går att göra, och alla assistenter som talar protokollet kan använda det.
För ett affärssystem betyder det att gränsen mellan “vår data” och “vår assistent” blir en behörighetsfråga i stället för ett integrationsprojekt. Assistenten får inte en kopia av databasen; den ställer frågor när den behöver svar och kör åtgärder när någon ber om det. Det som avgör vad den kommer åt är inloggningen, inte protokollet.
Två saker skiljer bra MCP-servrar från snabbt hopsatta. Den första är att läsa och skriva godkänns var för sig, så att en assistent kan hjälpa till med uppslag utan att kunna ändra något. Den andra är att åtgärderna går genom systemets vanliga kommandon i stället för rakt mot databasen, så att valideringar, behörigheter och aktivitetslogg fungerar som de ska.
Fluit körs som MCP-server på https://api.erp.fluit.cloud/mcp. Inloggningen sker med det vanliga Fluit-kontot via OAuth, utan API-nyckel, och läsning och åtgärder godkänns i två separata steg. Hela genomgången finns på MCP-koppling, och vad det innebär för systemet i stort på agentic ERP.
