Spårbarhet är förmågan att svara på två frågor snabbt. Bakåt: vad består den här produkten av och varifrån kom materialet? Framåt: vem har fått något ur det här partiet?
Den första frågan ställs vid felsökning. Den andra ställs vid en återkallelse, och då är svarstiden skillnaden mellan att dra in tre pallar och att dra in ett halvårs produktion.
Batch eller serienummer
Valet handlar om vad som är den meningsfulla enheten.
| Batch | Serienummer | |
|---|---|---|
| Identifierar | Ett parti | En individ |
| Typiskt för | Råvara, komponenter, livsmedel, kemikalier | Maskiner, elektronik, allt med garanti |
| Registrering | Per parti vid in och ut | Per exemplar vid in och ut |
| Arbetsinsats | Låg | Hög |
| Precision vid återkallelse | Partiet | Exakt exemplar |
En del produkter behöver båda: ett serienummer på den färdiga maskinen och batchnummer på de komponenter som byggts in i den. Då kan en komponentavvikelse översättas till en lista över exakt vilka maskiner som berörs.
Var kedjan bryts
Spårbarheten är aldrig starkare än sitt svagaste registreringstillfälle. Det finns fyra ställen där numret måste fångas:
- Vid inleverans. Batchnumret från leverantörens följesedel knyts till det mottagna antalet.
- Vid uttag. Vilken batch som togs ut till vilken arbetsorder eller kundorder.
- Vid tillverkning. Vilka ingående batcher som byggts in i vilket utgående parti.
- Vid utleverans. Vilket parti eller vilken individ som gick till vilken kund.
Missas steg två spelar det ingen roll hur noga steg ett och fyra sköts. Kedjan är bruten, och det märks först när någon frågar.
Hållbarhet och uttagsordning
Har partierna utgångsdatum räcker det inte att veta vilken batch som finns. Uttagen behöver också ske i rätt ordning, annars byggs det upp gamla partier längst in i hyllan.
Det är skillnaden mellan FIFO och FEFO: först in först ut, eller först utgången först ut. För varor med hållbarhet är FEFO det enda rimliga, och det förutsätter att utgångsdatumet finns registrerat på batchen och inte bara på kartongen.
Spärrat material
Spårbarhet och spärr hör ihop. När en batch visar sig avvikande ska den kunna spärras så att saldot inte längre är plockbart, utan att någon behöver leta rätt på var kartongerna står.
Det görs på två sätt som kompletterar varandra: en status på batchen som spärrar saldot systemmässigt, och en lagerplats av typen karantän dit materialet flyttas fysiskt. Det första hindrar plocklistan, det andra hindrar den som plockar utan lista.
Hur mycket är lagom
Full spårbarhet på allt låter ansvarsfullt och blir i praktiken ohållbart. Varje registrering kostar tid, och tid som läggs på att skanna batchnummer på packtejp tas från något annat.
En rimlig avgränsning är att spåra det som är kritiskt för funktion eller säkerhet, det som omfattas av regelkrav och det som har begränsad hållbarhet. Resten hanteras på saldonivå.
I ett system
Fluit har spårningstyp per artikel, och även per artikel och lager: ingen spårning, full serienummerspårning in och ut, serienummer bara vid utleverans, eller batchspårning. Batcher bär status och utgångsdatum, vilket ger både FEFO-uttag och möjlighet att spärra ett parti.
Registreringen sker i WMS-appen med skanning, vilket är avgörande. En spårbarhet som kräver att någon skriver av nummer för hand blir en spårbarhet som är ungefär rätt, och ungefär rätt duger inte när frågan väl ställs.
