Composable ERP är en strategi där affärssystemet sätts ihop av utbytbara delar i stället för att köpas som en enda svit. Varje förmåga ska kunna bytas ut för sig, vilket förutsätter att delarna kan prata med varandra över öppna API:er.
Bakgrunden är gamla ERP-projekt som tog år, kostade mer än beräknat och sedan låste bolaget i en version som ingen vågade uppgradera. Svaret blev att sluta se affärssystemet som en produkt och börja se det som en uppsättning förmågor, där varje förmåga kan ersättas när något bättre dyker upp.
I praktiken hamnar de flesta bolag någonstans i mitten. Kärnan, alltså artiklar, lager, order och inköp, hålls ihop i ett system, eftersom det är där data delas mest och gränserna gör mest skada. Runt om kompletteras det med det som redan är specialiserat: ekonomi och bokföring, fraktbokning, 3PL-lager, betalningar. Det är composable i praktiken, även om ingen kallar det så på mötet.
Det som brukar underskattas är kostnaden för gränserna. Två system som ska hålla samma artikelregister uppdaterat kräver att någon bestämmer vilket som är källan, vad som händer när synken stannar och hur en dubblett ska rättas. Den kostnaden syns inte i någon licensrad, men den finns varje månad.
För ett bolag med 5–100 anställda är slutsatsen oftast den motsatta mot vad ordet antyder: färre gränser, inte fler. Fluit är byggt utifrån den hållningen: lager, order, inköp, e-handel och CRM i samma kärna, och färdiga kopplingar mot Fortnox, nShift och Ongoing WMS där en egen del gör mer nytta. Att kärnan dessutom är headless betyder att ni kan komponera vidare den dag ni vill.
