Inkurans är den värdeminskning som uppstår när varor inte längre kan säljas till fullt pris. Varan finns kvar på hyllan och räknas med i saldot, men den är inte längre värd vad den kostade att köpa in.
Orsakerna är sällan dramatiska. En modell ersätts av nästa generation, en säsong tar slut, en förpackning blir skadad i hanteringen, ett bäst före-datum närmar sig. Det vanligaste fallet av alla är helt enkelt att artikeln slutade säljas medan lagret fylldes på som förut.
Bokföringsmässigt handlar det om lägsta värdets princip: lagret ska tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet. Är det verkliga värdet lägre ska mellanskillnaden bort, och det är den nedskrivningen som kallas inkuransavdrag. Många använder ett schablonavdrag för enkelhetens skull, men schablonen döljer var problemet faktiskt sitter.
Den intressanta frågan är inte hur inkuransen bokförs utan hur den upptäcks i tid. Signalerna finns i systemet långt före bokslutet: liggetid, senaste utleverans, förbrukning senaste tolv månaderna. En artikel som inte rört sig på ett år kommer att bli en nedskrivning. Frågan är bara om ni hinner rea ut den först.
I Fluit går liggetid och förbrukningshistorik att följa per artikel och lager, vilket gör det möjligt att peka ut riskartiklarna innan de blir en post i bokslutet. Se guiden vad är inkurans och ABC-analys av lagret.
