Tullvärdet är beloppet som tull och importmoms räknas på. Det är sällan detsamma som fakturabeloppet, och skillnaden går åt båda hållen: vissa kostnader ska läggas till, andra dras ifrån.
Huvudregeln
Utgångspunkten är transaktionsvärdet, alltså det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varan vid försäljning för export till EU. Till det läggs kostnader fram till införselplatsen:
- frakt och hanteringskostnader fram till EU:s gräns,
- försäkring under samma sträcka,
- provisioner (dock inte inköpsprovision),
- royalties och licensavgifter som köparen måste betala som villkor för köpet,
- värdet av material eller verktyg som köparen ställt till tillverkarens förfogande.
Från beloppet dras kostnader som avser tiden efter införseln: transport inom EU, montering och installation, samt själva tullen och importmomsen. Avdraget förutsätter att posterna kan särskiljas i underlaget, vilket i praktiken betyder att de ska stå specificerade på fakturan.
Var gränsen går
Att gränsen dras vid införselplatsen är hela poängen med begreppet. Sjöfrakten från Shanghai till Göteborg räknas in. Lastbilen från Göteborg till ditt lager gör det inte.
Det är också där skillnaden mot landad kostnad sitter. Tullvärdet är ett myndighetsbegrepp med en tydlig slutpunkt, medan landad kostnad är ett internt kalkylbegrepp som fortsätter hela vägen till hyllan och därför även innehåller tullen, inrikes transport och hanteringsavgifter.
Leveransvillkoret styr underlaget
Vilka kostnader som redan ligger i priset avgörs av Incoterms. Ett pris enligt EXW innehåller varken frakt eller försäkring, och båda ska då läggas till. Ett pris enligt DDP innehåller allt fram till din dörr, och då ska posterna efter EU:s gräns i stället räknas bort.
Därför är leveransvillkoret inte bara en fråga om vem som bokar transporten. Det avgör hur tullvärdet ska räknas fram.
Andra metoder
Går transaktionsvärdet inte att använda, till exempel vid gåvor, provsändningar eller när köpare och säljare är närstående på ett sätt som påverkat priset, finns sekundära metoder i tullagstiftningen. De bygger på värdet av identiska eller liknande varor, på återförsäljningspriset eller på en beräknad kostnad, och tillämpas i en bestämd ordning.