Landad kostnad är vad varan kostar när den står på hyllan, inte vad det stod på leverantörsfakturan. Skillnaden mellan de två talen är sällan liten. Vid import från Asien ligger påslaget ofta mellan tjugo och trettio procent, och ibland högre för skrymmande gods.
Vad som läggs på
Utöver fakturapriset tillkommer typiskt:
- Frakt, både huvudtransporten och inrikes transport från hamn eller terminal.
- Tull, som räknas på tullvärdet utifrån varans varukod.
- Försäkring av godset under transporten.
- Avgifter: speditörsarvode, terminalhantering, dokumentavgifter.
- Punktskatt, när varan är skattepliktig.
- Valutaeffekt, när inköpet gjorts i annan valuta än den du redovisar i.
Fördelningsnyckeln avgör
De flesta av kostnaderna kommer per sändning, inte per artikel. Någon måste därför fördela dem över raderna, och valet av nyckel ändrar utfallet:
- Värde passar när sändningen blandar dyra och billiga varor.
- Vikt passar när frakten drivs av tyngd, till exempel vid sjöfrakt av tungt gods.
- Antal passar när kollina är likartade.
En sändning med både en tung men billig komponent och en lätt men dyr elektronikartikel ger helt olika resultat beroende på nyckel. Poängen är att välja den som speglar vad som faktiskt orsakar kostnaden.
Varför det påverkar mer än inköp
Den landade kostnaden är det tal som lagervärdet, marginalen och prissättningen bygger på. Används fakturapriset i stället blir tre saker fel samtidigt: lagret värderas för lågt, bruttomarginalen ser för hög ut och prissättningen sätts på ett underlag som inte håller.
I Fluit registreras kostnaderna på inleveranssändningen och fördelas över raderna efter vald nyckel, så att artikelns kostpris uppdateras när sändningen tas emot. Vill du räkna på ett enskilt fall finns kalkylatorn för landad kostnad, som tar fakturarader och tillägg och visar påslaget per artikel.
